Ring inte mig
Kände dem alls, att benen började likadant, att det flimrade i huvudet på honom och att hans ögon var påväg upp bakom ögonlocken. Han sa att han förlorade medvetandet typ varannan sekund. Jag börjar skratta. Så sjuk han är som kan ringa om detta. Jag sa att det antagligen var ett epelepsianfall och påbörjade min mening om att delfiner kan våldta varandra. Han höjer rösten o skriker "Sara, snälla jag är seriös din jävla idiot"
Oh-key. Jag börjar min rutincheck (har ju läst Fass och vet en del, antagligen därav min hypokondri) jag beordrar honom att ringa sjukvårdsupplysningen för att kolla vad dem säger, då jag faktiskt inte har någon läkarexamen -än. Försöker undertiden få tag på mina föräldrar. Får tag på pappa som åker upp till brorsan. Och har hela dagen känt mig mer orolig än vanligt över min familj. Det är varken min största last i livet, min familj. Det går inte en sekund utan att jag oroar mig för dem.
Det enda jag kan tänka på nu, är Varför ringde han MIG? Varför ringer han alltid mig? Jag är jätteglad att jag är hans number one, men när man tappar medvetandet o ögonen börjar dra sig upp under ögonlocken så kontaktar man sina föräldrar först som är inom 2 minuters räckhåll. Inte sin syster som är på en ö mitt ute i havet utanför Afrika. Jag blir fan orolig. Orolig över att vara hans no 1 även i dessa situationer. Jag kommer ju aldrig kunna hjälpa.
Åh, min älskade tvillingbror ring Alltid alltid mig, men inte när det är något farligt.
Kommentarer
Trackback
