SJK

Jag vet. Katastrof. Men det är som jag säger till Madde, som också är forntida bloggare - man har fan inte tid. Och då är jag ändå på jobbet mellan 7:30 och minst 17 varje dag. Men man hinner inte. Så mycket annat att göra än att skriva ner obetydliga ord. Som att leva tillexempel, som att leva. Har inte skrattat såhär mycket på så länge. Alltså skrattat tills att man inte får luft längre. Att man måste be folk att sluta prata, för att man på fullaste allvar tror att någon dödsorsak kommer inträffa. Man gråter, ligger dubbelvikt o håller sig i ett räcke på balkongen. Så. Jävla. Fantastiskt.