SJK

Jag måste bara skriva om min vän Jens Bergh som gjorde det dummaste jag någonsin hört om i Lördags.

För er som inte bor på Madeira skall jag informera om att vissa klubbar har Drink kort, som man får för 5 Euro och sedan skriver bartendern i vad man druckit, när man beställer och när man är redo för hemfärd så lämnar man in kortet o får betala summan då.

Jens Bergh hade uppenbarligen supit bort alla sina hjärnceller under grabb-kvällen och går in på klubben, pröjsar 5 euro för kortet och sedan så SÄLJER han kortet till en jävligt smart snubbe. Jens trodde han hade gjort en jävla hacka på detta, och tror han är 5 Euro rikare.

När Jens sedan skall gå ut och så har han inget kort. Dvs att Jens får betala 150 fucking Euro på detta, för att han lämnade hjärnan hemma. HUR KUL ÄR INTE DET ?

Snillet som Jens SÅLDE kortet till dock, kan ha köpt 100 champagneflaskor på krogen, låtit de skriva det på kortet och sedan slängt det. Han kan ha bjudit hela jävla klubben på sprit, för han behöver bara visa upp sitt andra kort som han har, som det inte finns något alls uppskrivet på. Alltså, jag måste säga att det kan vara det dummaste jag hört, men också det roligaste. Jag har brutit ihop många gånger under dagen tack vare denna vidunderliga händelse. Och PÅ detta hysteriskt roliga, så har Jens för sig att han kan ha sagt:

 "JAG ÄR INTE HÄR FÖR ATT SPELA KORT, JAG ÄR HÄR FÖR ATT DRICKA SPRIT!"


En sak är säker. Nästa helg så skall jag vara limmad med Jens, och om han nu vill sälja sitt kort. Tja.. då kan jag tänka mig att ge en slant för det.


Hoppas hoppas han blir lika full nästa helg. Han är ju en fullkomlig stjärna dendära mannen.

Jag börjar nu se ett tydligt mönster i hur man mår på söndagarna. Kan vara tillfälle att bryta mönstret, kasta om vanorna, utrota ångesten och reboota levern.

Resumé av ännu en helg i Casal Garcia's spår.

Fredagen var fylld av en ständig euforisk känsla. Jag konsumerade en flaska vitt på balkongen och senare kom Linn hem och sällskapade mig. Vi drog senare ner till Ölfestivalen jag och hon för att titta på människor och ja.. dricka öl. Efter det så drog vi till Whiskeyfotbollen där 20 svinpackade svenskar springer runt och spelar
fotboll på blodigaste allvar och sedan 20 stycken till som sitter på läktaren och hejjar på och skriker. Vet inte om man skall kalla det en riktigt bra idé eller om man skall kalla det totalt värdelöst och riktigt tragiskt. Vem behöver ha ett namn för det? Huvudsaken är ju att man har roligt. Efter det så slängde vi med oss Jonas o Kim till Forum för att få i stackarna någon mat. Nattbio var planen. Jag och Jonas bangar även om det var vi som kom med förslaget och Linn somnar efter 5 minuter. Kändes som om den kanske inte var så sevärd Prince of persia ?

Lördag morgon och jag går ut med Jonas ipod i öronen ut på stan. Går runt i solen, in på Zara och sedan till kontoret för att hämta upp Christina för lunch. Får med oss Bill och bull Oskar och Jonas också och det blir en öl, vilket blir det första jag får i mig den dagen klockan 14:30. Spenderar någon timme vid poolen med mer öl, musik och en underbar Linn till sällskap och vi pratar vant om varenda ämne i världen.
Tjejfesten skall börja klockan 21, så jag har några timmar på mig att chilla och spendera på balkongen till toner av Gaga och Brittan. Sedan sticker jag på grabb-fest och blir totalt ner supen av killarna på öl spelet då jag drack vin. 2 flaskor senare hamnar jag i trygga händer på tjejfesten, som vanligt fruktansvärt försenad och full. Jag tog det lilla vett som fanns kvar och resonerade med mig själv en stund, beslutet blev endast kranvatten i 40 minuter. Sen slank den sista flaskan också ner. Och jag som inte ens klarar att dricka mycket längre. Men uppenbarligen så blev det 3 flarror, ingen mat, försvunnen balans, och dubbel syn som gällde. Jag och Sara drar till gamlastan för att hitta våra tappra manliga kollegor och vänner. Hittar dem ingenstans alls, på hela festivalen så vi skiter i dem och skall dra till Jam då vi passerar en mörkgränd och det ropas ut SAAARAAA (lämpligt att vi båda heter det, då man slipper komma ihåg 2 namn) Där står dem. 10 stycken stup fulla snygga män utspridda över gränden, med minst varsinn poncha i händerna. Upphittade. Vi joinar precis som om vi behöver ha mer alkohol i kropparna. FX blev klubben som fick ta emot alla tokfulla svenskar och fick senare ännu ett besök av de resterande och överlevande av oss vid 5 tiden. Jag, Oskar, Jonas och Calle. Åh Calle. Det kommer bli en intressant sommar om Calle skall gå bananas i buggning som han gjorde igår. Vilken jävla skön snubbe han är alltså. Hurra för en fantastisk kille på Madeira! Elller det kanske inte var sista stoppet... eller hur fan var det nu? Åkte vi inte hem efter det? Behöver hjälp av någon med minnet kvar. Jag Jonas och Oskar åker hem o sover.

Vaknar imorse. Eller a.. 13 var klockan nog. Vi skrattar som vanligt åt all galenskap som utövats under kvällen och sen drar jag o Jonas ut i solen och lägger oss en stund i parken på gräset och käkar frukost. Sen blev det vanlig bota-ångest-med-luft-promenad i gamla stan och senare en jag-dricker-en-öl-nu-så-överlever-jag-1-timme-till på en uteservering. Hem, chilla på soffan och nu har jag nyligen anländt hemma igen. Kim o Linns house. Och här skall jag nu stanna resterande dagar.

Jag kan inte dricka nästa helg. Det gååååår inte. Jag orkar inte.
Jag skall inte heller. Man orkar inte vara svinpackad 2 dagar i rad längre. Man är ju inte 20 längre liksom... eller ?
Sommarfesten den 12:e Juni. Jippiiie.

Nu skall jag sova. Imorgon är det reboot.
Hälsosam vecka att se fram emot.
Check.

Grattis mamma på mors-dag. Älskar dig.

Kan vara vinet som gör det. Men jag tror fan inte det.

Jag är så jävla lycklig. Jag är så jävla glad. Jag har fått ett sådant fantastisk innehållsrikt liv. En så underbart fin familj och släkt och fantastiska vänner. Jag hade aldrig någonsin velat leva någon annans liv. För jag är så jävla tillfredställd med mitt eget. Vilket privilegium att få komma till jorden och belönas med detta absurt grymma liv. Tack snälla vad det nu var som gjorde det såhär hejdundrande bra!

Här får ni den bästaste låten för tillfället. Sommar sommar sommar. Lycka lycka lycka!

Vin, och en fantastisk utsikt över vatten, berg och grönt.

Känns inte som om jag någonsin var borta ibland. Men det var jag. 4 månader med familj o vänner i Sverige, och nu är jag inte där längre. Men fy satan vad jag saknar dem. Jag har inte ens vart borta i en månad än, men det värker i hjärtat på mig. Igår var så riktigt jävla jobbigt. Mina syskon. Mina fantastiska syskon. Hur mår dem? Vad gör dem? Hur känner dem? Inget svar när jag ringer. Men det är förståeligt, jag hade inte heller svarat om de hade lämnat mig mitt i livet igen. Skuld skuld skuld. Alltid känner man skuld. Jag tänker på något helatiden som jag har skuldkänslor över. Någon jag inte hört av mig till, något jag glömt, något jag borde sagt, något jag aldrig borde sagt. Men egentligen så vet jag att man inte skall känna så. Man skall inte känna skuld, sålänge man kanske inte gjort riktigt dumma saker mot människor.
Jag lägger skuldkänslorna åt sidan, och njuter istället. Detta är njutningens sommar. Sommaren med stort S.

Jag är så jävla glad över att jag stannade. Varje dag är en helg, varje helg är en vardag. Vart går gränsen? Vad är skillnaden? Jobba på vardagar, men det är ju så roligt och soft så det gör mig inget. Mina underbara vänner finns här. Och jag har hittat min vän Medlyssnar-Jonas. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han är så jävla klok, rolig och vi kan sitta tysta i timmar utan att behöva säga något. Jag tycker så obeskrivligt ofantligt mycket om honom. Min finafina vän. Som dock är så snygg så jag önskar ibland att vi inte var vänner. Mmm... MEN vi är för lika för att det någonsin skulle kunna bli något. Han är osjälvisk, jag är osjälvisk. Han är inte svartsjuk, jag är inte svartsjuk, han är rolig, jag är rolig. Han är spårad... jag är spårad... efter klockan 3 en lördag iallafall. Jag har så roligt med honom. Jag kan inte få nog. Men det är likabra att vi är typ vänner. Här nedan skall ni få ett exempel på hur det annars varit:

Jonas: Heeej Sara. Jag kom inte hem inatt. Tänkte bara säga att allt är lugnt och du behöver inte vara orolig. Jag träffade nämligen 18 brasilianska strippor igår och så följde jag med dem till Brasilien. Allt är bra, och vi ses när vi ses.
Sara: Åh, heej Jonas! Vad härligt. Nej, jag var faktiskt inte orolig. För jag träffade en jättetrevlig kille igår på krogen, och han frågade om vi skulle ta en kopp kaffe hemma hos honom vid 4 snåret, och jag behövde ju lite koffein så jag sa ja. Och då kom hans kusin och plockade upp oss på vägen, och han bodde i polen!! Snackar varken engelska eller svenska, men han ler helatiden. Jävligt sköna alltså. Så jag blev aldrig orolig för dig. Men ha det så kul med stripporna då, så ses vi älskling!

Ja ni hajjar. Vi är alldeles för softa båda två. Ingen hade kunnat styra upp den andra, och vi behöver båda varsinn uppstyrare till respektive. Jag funderar på vem av mina vänner han skall få bli ihop parad med. Maria ligger bra till måste jag säga. Josse & Nadja också.. hum. Jag återkommer angående det. För han har en bror också. Jimmy. MUMSFILLIBABA! Ohlord. Vilken jävla kille. Jag vet inte hur många timmar jag suttit framför Facebook och drägglat över Jonas bror. Inte helt helylle kille, men helt felfri utseendesmässigt. Maah!

Här kommer en bild på Jonas.

Är han inte alldeles för fan så snygg? Och då lovar jag damer att han är snyggare In real life.
Jag känner att min blogg blir mer o mer lik en kontaktannons där jag försöker fixa ihop mina vänner.

Meen... FÖRST TILL KVARN BRUDAR!!


Nu skall jag på ölfestival, kolla på whiskeyfotboll och sen är det nattbio. Imorgon ölfestival hela dagen och senare Utgång med pa-rt-hey tjejerna. Yes! Kommer bli så fucking awesome. Synd att man går på antibiotika och typ är bakfull sedan förrahelgen.


Men vad gör det om hundra år.
Nu: En flaska vitt och en dusch.


Massa massa med Fredagskärlek.

Åh Käranån!

Den 3:e Juni är det premiär i Portugal för Sex and The City 2.
Min besatthet av dessa damer i NYC är total och jag har nött varenda avsnitt, varenda säsong av serien samt kollat in filmen säkert ett tiotal gånger. Nu kommer en tvåa. Tack gode gud.

Sarah Jessica Parker. Sarah Johanna Karlsson.
Likheten är slående. Kan man ju fortsätta intyga sig iallafall.

Känner mig kanske inte som henne när man sitter shleten på ett kontor och bloggar, när hon ligger i ett nattlinne och skriver och röker exklusiva cigaretter och skriver för en tidning.
Men jag undrar om vi inte är lite lika iallafall. Jag tror det. Kommer fortsätta tro.
Uppenbarligen har vi samma stil på inredning iallafall.

Checka här nere. Halleluhja!!
Vi skulle ha det så bra jag o Sarah.

SJP + SJK = Finemang




Mmm... Ny roomie Sarah ?

Såklart att hon drar på sig en av de fantastiskaste sjukdomar som finns för ungdomar. Något som är så jävla smärtsamt, men för mjäkigt att sjukskriva sig för. Något som inte syns men som man hör att en person lider av när de besöker badrummet. Nämligen en igenkomande kompis i mitt liv: URINVÄGSINFEKTION.

Jag spenderade kvällen igår hos Grabbarna Grus - Oskar & Jonas. Efter en utsökt middag med levande ljus, bubbelvatten (nykterhets löfte på g), kyckling, tzatziki och klyftpotatis så blev det film. Wolfman avrådes starkt att se. Riktigt kass. Sen blev det låtsas tältninge för mig och Jonas i hans Camping rum. Känns som om man ligger i en stuga eller ett tält. Mycket trevligt dock. Han är bra vettig den mannen.. oftast.

Sen har det sprungits upp till Sara o Patrik och hämtat tabletter mot helvetes-sjukan, sen blev dt ner till jobbet igen, upp till doktorn. Betalat ca 1000:- Svenska för antibiotika, läkarbesök samt 2 andra tabletter. Så nu sitter man här på jobbet, avslappnad som om man hade varit på rehab dagen innan. Antibiotika is the shit. Mmm.. 

När jag imorse insåg att jag hade urinvägsinfektion, så kunde jag inte låta bli att tänka OH HOLY FUCK IT'S KLAMYDIA! Jag övertygade iallafall vår heta Doktor Zino att det var urinvägsinfektion som spökade. Jag vägrade kissning i mugg samt andra fruktansvärda läkarsporter. Jag veeeet att jag borde testa mig. JAG VEEET. Men jag kan känna att OM det vore något så hade jag ju märkt det, och om det nu inte visar sig på det viset (snälla gode gud säg att det visar sig, annars får jag flytta till Savannen och hänga med Zebror och Giraffer) så kan man väl hoppas även om det vore förskräckligt att dessa män som fåt något ringer upp mig och informerar om det.. ? Eller... ?

Åh herregud. Inte kan det vara Klamydia inte. Jag har ju fått urinvägsinfektion 1000 ggn innan ju. och många gånger efter sex.. 

Testa sig är väl JÄVLIGT överskattat, jag har inte tid för sådant sass..
Nej. I hang in there istället. Antibiotikan tar död på allt. Pest och sådant också...


Nej, nu skall jag uppsöka damernas för den 74.55255.0000 gången idag.


Hare gött.

Usch. Jag kom att bli påmind om känslan att inte kunna släppa någon förut. Om att försöka och försöka att ha kvar någon man älskar, men det går bara inte. Det går inte och när man väl tittar på det, så kommer man på att man egentligen inte vill heller. Men släpper man ? Nej, det gör man inte. För det tar så jäkla lång tid att komma över det. Oj oj oj  vad jag har känt denna känslan. Med män, med vänner. Herregud. Man tror att man kommer gå sönder, att varenda liten del av ens hjärta håller på att lösas upp och att det aldrig någonsin kommer få ett slut. Men sen kommer den. Dagen som man aldrig trodde fanns. Man släpper det. Och den känslan är så obeskrivlig. När folk säger: Det kändes som en sten som släppte från bröstet. Jaha, tänker man, och hur fan känns det då? Jodujävlar. Släpp någon som du älskat gränslöst, någon som du aldrig någonsin velat leva utan. Men som du inser att du måste leva utan, eller som du blivit tvingad att leva utan. När du sedan släpper den sorgen, den kontrollen. Då skall du se hur det känns och fan vad det känns bra.  

Man hittar alltid någon annan. Vänner är oersättliga. Såklart dem är. Men de bör inte alltid ersättas. Det tillkommer nya, i nya genrer och tillslut glömmer man bort att just den platsen som jag hade denna vännen på, den är fortfarande tom. Men vad gör det ? För många andra platser är tagna. Och tur är väl det.

Egentligen skall jag bara säga att man får inte vara rädd för att släppa människor ur ens liv. Man kommer inte dö, ditt hjärta kommer inte vittra sönder, du kommer klara dig. Oavsett pojkvän, flickvän, man, vän, eller obestämt förhållande. 2, år, 4 månader eller 88 år. Hårt som fan. Men jag garanterar dig. Du kommer aldrig någonsin må bättre innan dagen du släpper personen du älskar. Man skall kämpa men allt har en gräns. Jag har släppt så mycket människor, och jag mår så jävla fabulöst bra för tillfället. Sålla ut dem som är avundsjuka, de som hindrar dig, de som inte hör av sig. De har inget i ditt vackra liv att göra. De har en egen spelplan, som de själva rensar folk från. 

Släpp honom, släpp henne. Hindra inte varandra. Du kommer inte gå sönder. Men stenen faller, och du kommer kunna tänka klart och andas i takt igen.



You will be just fine.     

Heeeej ! Det var ett tag sedan. Måste uppdatera oftare, så inläggen blir kortare.
Men här kommer Saras första arbetar helg.

Vilken helg det har varit. Jag är HELT sönderslagen.
I fredags var det Poolhäng efter jobbet och senare så drog vid ner till havet, men vi orkade inte riktigt ta oss ner till stranden, så vi hängde på någon upphöjnad någonstans och drack öl. Senare drog jag Carl, Simon och Linus hem till dem och hade Balkong chill. Tog en tur förbi Whiskeyfotbollen, köpte ännu mer alkohol (brände sisådär 80 euro på alkohol UTAN krogbesök) Sen bar det av till Crille, Daniel och Dans place. Jag stod och övervägde om det skulle bli urartad fylla eller om man skulle dra hem och sova. DOCK fick jag inte tag i varken Jonas, Oskar, Kim eller Linn så mitt öde var att bli stup full. Kim ringde dock senare, men det var ack så försent. 

Jag och Carl lämnade partyt vid 6 tiden, och gick hem för att sova. I typ 2 timmar.. sen fick jag psykbryt. Tycker det är så jäva jobbigt att vakna hos andra människor när man dricker. Jag vill alltid alltid sova hemma nämligen. SÅ. Jag drar efter 2 timmars sömn och traskar runt i morgon solen själv i ett par timmar, tills Linn vaknar och jag drar dit. JA juste ja. Jag bor ju hos Kim & Linn för tillfället. De har ett gästrum till övers, och eftersom Linn är en av mina närmaste vänner här, så vill jag ju givetvis bo med henne. VADKLART!

Sen när jag kom hem blev det alkoholkonsumtion efter ett tag. När killarna stack och Körde Gocart så satt jag och Linn på balkan och drack vin. Kim & Jonas kom tillbaka (Jonas är nästan som en inneboende han också. Han sover för det mesta hos oss, och i mitt rum (som det faktiskt är nu) Men det är okej för alla parter. Vi satt och drack för fulla muggar och sen skulle Kim & Linn   på grann party. Jag och Jonas också egentluigen, men vi drog ut lite på tiden och stannade på vår sida och pratade med våra förmyndare över balkongen istället. Efter ett tag insåg vi att vi var tvugna att dra över till dem snart och ställde klockan för att dra i oss en vinare på 15 minuter. Efter 30 minuter gick det. Då hade vi sammanlagt fått i oss 12 öl och 2 flaskor vin. Men istället för att dra till festen som vi lovat så tar vi och slår våra OHYGGLIGT kloka huvuden ihop och letar upp de sunkigaste barerna på Madeira.

Jag och Jonas är nog de enda som jag evt som resonerar såhär: Ju sunkigare bar, ju knäppare människor, ju roligare får vi. Upplevelser är det som styr oss. Vi hittar ett par nötter på första "Hålet" som vi kallar det. Någon aaas packad portugis som är millitär som säger att alla Portugiser tycker att de är töntiga om de kan engelska. Jag blir helt förskräkt. Hur kan utveckling och läran om andra språk vara negativt?? När hans polare kommer så ställer jag mig och pekar på vår nyvunna kompis och skriker: HAAALLÅ. JAG ÄR SVENSK. OCH DENNA KILLEN SNACKAR SUPERBRA ENGELSKA. DET ÄR SÅ JÄVLA COOLT. DET ÄR COOLT ATT KUNNA ENGELSKA.

Haha. Pinsamt. Men killen fick cred. Gött det iallafall. Sen drar jag och Jonas vidare. Hamnar på FX. Går fram till 4 gubbar som sitter och snackar. Ålder: 100 - 350 år. En kan engelska. Vi flyttar ihop borden och joinar. En gubbe frågade om jag var en av tjejerna som dansade på en bar ( Öööh... ), sedan tar de fram lite röka och sitter helt chill på vår favvis restaurang och röker. Haha. TACK GODE GUD att jag och Jonas tackade nej till att följa med dem hem. (Vettet klamrade sig tappert fast) Sen däckade jag på toaletten på FX. Endast i 30 min dock! Vaknade och trodde att jag var på något disko i Skåne. Hum..

Sen blev det på drickat igen. Och 1 flaska vin senare så befann vi oss på Veshpas med Gin&Tonics. YUM! Där spårade det rääättt rejält, och sedan sviker minnet. Stundtals iallafall. Vi somnar när det har ljusnat runt 7, och sen skall vi upp klockan 8 på Champagnefrukost med Kim & Linn. Taxi till ett hotell och där sitter vi alla 4. Varken jag eller Jonas minns typ frukosten. Haha. Så vi får göra om det nästa helg igen. Sen var det chill, poolhäng, middag och film på kvällen.

Idag är det måndag. Och jag är så jävla slut. Fysiskt och psykiskt. Har ont i varenda jävla led i kroppen. Blåmärken, skrapsår och ja.. man kan fan undra vad som hände i helgen alltså. 4 timmars sömn fre-sön. Inte okej. Men fan så roligt vi hade. Nu är det nyktra tider att se fram emot.

Min svenska mobil är bortsupen och försvunnen, så ni kan inte få tag i mig där hemma. Finns såklart på mailen.
Mobilen sågs senast med mitt bankkort och min karaktär. Alla 3 försvann mystiskt nog under samma Lördag kväll.

Jag är Värkabröten, som man säger i Kalmar.  

11:25 gick mitt flyg imorse.
11:25 satt jag och kundtjänstchefen och stirrade på klockan.
11:26 Apploderade hon. Och jag. Ja, jag var rätt nöjd ändå.

Jag är jätteledsen alla mina underbara vänner och fantastiska familj där hemma.
Jag vill så gärna så gärna vara med er. Men jag lever bara en gång. Och jag behöver en till sommar med galenskap, sol, bad, vin ett roligt jobb och härliga vänner. Jag tror det är något vi alla behöver. Men jag är en av de få lyckliga som faktiskt får välja. Lyllo lyllo mig.

Men denna sommaren skall inte vara som de andra. Jag skall njuta av varenda jävla dag. Jag skall inte göra saker bara för att jag har skuldkänslor, och jag skall verkligen inte bry mig om vad folk tycker som jag tyvärr inte bryr mig så mycket om längre. Detta är den sista sommaren med gänget. Sommaren 2010 på madeira. Det kommer bli en sommar att skratta åt när man bläddrar i fotoalbumet. Jag har resten av livet på mig att spendera mina sommrar hemma med mina vänner och på Smögen. Det MÅSTE inte vara denna sommaren. Och det är det inte heller.

Men jag kommer sakna er. Som fanihelvetesjävlaskit vad jag kommer sakna er.
Och vad jag saknade er redan innan njag landat på Madeira. Jag har inte ens haft tid även om vi bor 2 minuter från varandra. Samvetet är ohyggeligt dåligt. Men hoppet desto bättre. Hoppet om en grym sommar. Hoppet om en grym sommar och en underbar höst i Kalmar. För jag stannar inte längre än det. Jag lovar.

Jag åkte på semester och stannar sedan i 3 månader. Som sagt. Impulsiviteten tar över och där står man igen och dansar på linjen till galenskap. Men jag står fast vid mitt beslut. Planet har gått. Ingen onödig drama skall få passera mig. Inte någon som sprider dålig energi eller inte platsar som vän skall få mig i sin närvaro.

Vi har nya killar på kontoret. Hur underbara som helst. Sen har jag alla mina gamla vänner här.
Så nu. Vin, balkongen i kvällstolen och fint sällskap.

GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTTTT!!

Sverige - Dont hate me.

Hi Everyone!

I have some very good news to inform you about. Queen of the Queens Sarah Karlsson has decided to stay and work with us over the summer!


We welcome Sarah back!

Jaha ännu en gång så skall man ta ett heartbreaking beslut.

Skall man jobba på sitt drömjobb, betala massa skatt, springa till banken, posten, stressa runt och bli vuxen vid 20 års ålder. Eller skall man njuta en sista sommar med massa sol, vänner, öl, natur och värme? Samtidigt skall man inte tänka för långt fram. Jag gjorde en för och nackdels lista igår. Madeira vs Sverige. Vill jag kicka igång mitt vuxenliv, så tar jag Sverige, vill jag ha en fantatisk sommar och njuta av varje sekund - så tar jag Madeira.

Jag köpte ett par flaskor vin igår och några öl. Sen gick jag och Jonas ner till hamnen och satt i gräset i kvällssolen och drack och funderade över vilket beslut jag skall ta. Jag kom inte fram till något beslut då heller. Inte ens efter en gigantiskt lång för och nackdels lista som skrevs igår. Och vad skall man säga till chefen om jag stannar? Hur mycket kommer jag ångra mig om jag väljer att åka till Sverige och bli vuxen? Jag behöver inte bli vuxen vid 20 års ålder. Jag kan vänta till 2011 eller till 2020. Jag har sådan otrolig tur som ens har dessa underbara alternativ att välja melllan. Men fyfan vad svårt det är att välja.

Jag kunde inte bestämma mig. Så jag och Jonas klunsade.
Japp.
Två jävla idioter som sitter och klunsar om vart jag skall spendera min sommar.

Om jag vann, så skulle jag åka tillbaka till Sverige. Om Jonas vann så skulle jag stanna på Madeira.
Efter 2 klunsningar så ledde Jonas med 2-0, och han satt med ett leende från det ena örat till det andra när vi skulle klunsa kanske det avgörande slaget. Jonas sitter och skriker: VIN, SKENA, SOMMAR PÅ MADEIRA, FAN VAD ROLIGT.

Sen spöar jag Jonas med 3-2. Jag vinner alltså, och beslutet blir Sverige.
Vi blir helt tysta och jag vet liksom inte vad jag skall säga. Jahapp. Så enkelt var det alltså.

Det som är jobbigt är att jag blev jätteledsen när jag vann faktiskt. Alltså det kändes så hemskt. Och nu är beslutet taget liksom. Ville jag stanna? Bara att jag inte fattade det? Eller är jag en förlorare och en vinnare oavsett vilket beslut jag tar? Det finns fördelar och nackdelar med båda. Men jag vet att det blir bra oavsett.

Sedan gick vi hem till Kim och Linn och kollade ut över ön. Över alla fina flimmrande ljus och drack vin.
"Kolla noga nu Sara, för detta ser du nog inte igen" säger Jonas.
Antagligen inte. Fy fan vad jobbigt. Jag vill ju stanna, men kan man verkligen det? Kan jag skita i min framtid för att stanna på ön en sommar? Fast vem fan säger att jag struntar i min karriär bara för att jag spenderar en till sommar här? Ingen. Förutom mitt huvud. Och det har ju haft en hel del fel förut.br />
Gå på vad ditt hjärta säger. Säger Mamma. Du behöver inte göra allt nu. Stressa dig inte igenom livet. Du kommer ändå få gå igenom allt tillslut med jobb och stress. EN SOMMAR SARA. Det är bara en sommar.


Klunsat är klunsat. Ord är ord.
11:25 åker jag tillbaka till Sverige imorgon och blir vuxen.


Gillar det.
Eller gör jag ?

Måndag den 17 Maj, ha den äran alla Norskar.


Innan jag börjar med mina eviga utlägg om mitt kaotiska liv, eller min kaotiska hjärna iallafall så skall jag säga att denna helgen på ön var FANTASTISK.

Lördagen var outstanding. Jag, Jonas, Sara och Patrik slänger ihop joordens mäktigaste pastasallad, sen sticker Sara & Patrik upp till Linda på BBQ, men varken jag eller jonas var nog taggade så vi satt kvar och hade i slutet av kvällen dragit i oss sisådär 24 öl och 4 flaskor vin. (Jaa.. ni hajjar den utgången) Sen efter att ha pratat om massa vettiga och ovettiga saker så drar vi efter och grillar och har det jäkligt fint hos Linda och Rui. Jag o Jonas hade docjk ett jävligt pressat tidsshema för vi var tvugna att befinna oss på ännu en fest klockan 20:30, vi kom väl vid 23 tiden, och hos Linda skulle vi vara 18:30 men kom vid 21 tiden. Så allt var rätt stressat alltså. MEN - FAN så trevligt hos Fia & Anna i min gamla lägenhet. Jag tror allt jag började snörvla när jag stod på min gamla balkong och tittade över poolen. Mind blowing alltså. Sen beställdes det taxiar, och vi alla fick tillochmed plats denna gången (vi brukar ju annars missa någon som aldrig får plats, om man inte vill bli fattig för att muta en taxi shaffis) Planen var Mohle, och så blev det. Ett par underbara låtar med hela gänget och sedan hände grejer.
Jag och Jonas trodde väl vi var hemma vid 1, men klockan var närmare 5. På Söndagen vaknade jag i en soffa som är lite liten för EN person, men där låg också min vän Jonas. Vi garvade åt gårdagen, drog ut, käkade frukost i någon timme, satt i parken i typ 4 timmar och pratade, sen hem till han och kollade film, ut igen, promenad, middag på restaurang som Jonas bjöd på (vilken kille vet ni) sen så blev det hemmåt sent, och jag sov underbart gott inatt.


Just nu så sitter jag hemma hos Patrik & Sara och pratar i telefonen med en vän hemifrån.
Samma vän som jag pratade med DAGLIGEN i 18 månader, om det ständiga problemet: Skall man stanna, eller skall man åka.  Jag har annars varit helt bombsäker på att jag inte vill stanna. Samma dispyter, samma drama samma hinder. Samma skit så att säga. Men nu efter en halv dag på kontoret (Yepp, puckot gick in klockan 8 imorse och jobbade) så vet jag inte riktigt vad jag känner. För första gången på snart 14 dagar så skiner solen i mer än 3 minuter. Och jag tackade för mig och gick hem. Visst att jag klättrar på väggarna här på ön, jag orkar knappt se folk eller prata med folk i perioder, jag biter hellre av mig fingret än att trycka på Svara knappen när kunderna ringer. Jag vill bara här ifrån, och jag vägrar vänta en sekund till. Men sen kommer dem. De fina stunderna. Stunderna som gör det värt att sitta inne på ett kontor när det är 40 grader ute. Stunderna med vänner som man tycker så mycket om, stunder då man går igenom perioder som är jobbiga, med ett leende på läpparna ändå.

Madeira har gett mig förvånandsvärt många fina stunder. Oaceptabelt många dåliga stunder också, men i slut ändan så förtränger man det dåliga och endast minns det bra.
Jag vill åka tillbaka till Sverige för att jag har ett makalöst bra jobb där, och för att jag har mina vänner som vet allt om mig, som hör att det är något bra eller dåligt som hänt, bara på sättet jag svarar i telefonen. Jag har min familj där, som jag vet behöver mig mer nu än någonsin. Jag har min underbara släkt som jag inte vill missa fler stunder med. Jag vet helt enkelt inte om det är värt att missa en sommar till med allt som får mitt blod att fortsätta pumpa och mitt hjärta att fortsätta slå.

Du stressar dig igenom livet. Du skall göra allt nu, direkt, inte vänta en sekund, skall du ha något så skall du ha det just då. Du har inte tålamod till livet. Du ger det inte någon chans. Du tröttnar för fort, och skyndar iväg till en annan sida, en annan värld så snabbt att du inte hinner reflektera över vad som var bra i den första världen. Du är bara 20 år Sara, men du känner det som om du är 50. För att du har redan gjort allt vid 20 års ålder som folk inte hinner med förrän de är 50. Du vet hur allt fungerar. Men det du inte fattar är att du ÄR bara 20, och vad gör en sommar till utomlands. Det gör inte så jävla mycket. Det är inte 3 år, det är 3 månader. Och du kommer ha det fantastiskt bra här.

Min kollega (nu bara vän dock) gav mig en o annan snyting i Lördags. Han sa att jag måste ta det lugnt. Att jag måste låta saker ta tid, njuta av stunden och inte planera flykten därifrån. Jävligt smart kollega måste jag säga. Eller jävligt dum Sara. Jag fattar inte att jag efter 21 månader hamnar här igen, och fortfarande inte kan välja.

Men det är ju som han säger, som mediumet jag var hos också sa. HA INTE SÅ JÄVLA BRÅTTOM.
Vad är jag rädd för att missa undrar min vän hemma. Ingenting svarar jag. Jag skiter i alla fester på smögenbryggan, fylleslag på Avenyn, båtturer. För jag har inte bara en sommar kvar. Jag har säkert 100 sommrar kvar, med samma folk, samma ställen. Men jag är så rädd på att tröttna igen. Tröttna på kontoret, på att göra samma saker. I sveige finns det omväxling. I sverige finns en man som jag tycker om tror jag, det finns ett jävla fan så bra jobb som vill ha mig, och det finns människor som behöver mig på ett annat sätt, som jag behöver på ett annat sätt än de som är här.

Så. Vad beslutar hon sig för? Vad är föremålet som behöver träffa henne i huvudet och slå rätt vettet för att hon skall fatta? Eller finns det ens något vettigt beslut i detta? Finns det något rätt och fel? Det är ju inte ett val mellan liv och död. Det är ett val VART jag skall spendera min sommar, och vad jag känner mest för.

Blir det Madeira med värme och drinkar, eller blir det Sverige med snygga män och dyra öl?
Gåtan är fortfarande olöst. Och jag avvaktar med svaret tills senare. Jag kan ALDRIG bli garanterad lycka här, eller i Sverige. Jag kan aldrig bli garanterad underhållning. Men jag kan garantera underhållning. För folk i Sverige eller i Portugal.


Nu är det så jävla varmt så jag tror jag smäller av.  Skall öppna en öl, sätta på musik och titta över havet, och alla vita stenhus på kullarna. Det gör det dock inte lättare att stanna när det är så vackert. Men vad skall vara lätt egentligen? Lätt mjölk skall vara lätt, men dessa beslut finns inget som säger att de skall vara lätta. Herrejävlar. Tror jag måste ringa till min gamla psykolog och säga att jag behöver hjälp. Eller så skiter jag i allt och stannar.. eller... så...

FANIHELVETESJÄVLAFAN!!

Jonas och Daniel