SJK

 

Hej och Godmorgon världens bästa citat i nuläget.

Alla får ha sina åsikter - givetvis, men alltså. Kultur är typ det finaste vi har. Att byta namn från Kultur till Underhållning, det är inte right way to go.

 

 

 

 

Igår Tisdag gick jag och Pernilla på Hockey för att vaka över våra killar. Frölunda givetvis.
Vi startade kvällen på Incontro med öl, för att sedan springa kvickt upp och ned till och från baren mellan perioderna för att under några få minuter, konsumera alkohol. Första pausen, och vi är lite försenade ned till matchen ca 2 min, vi ställer ifrån oss flaskorna och skall springa ned, men precis i trappen så hör vi att hela Skandinavium vrålar. Yes, vi missade det första målet. Andra pausen så säger Pernilla "Nu går vi inte upp och dricker mer, för vi ser inte resterande av matchen på TV från baren" Samtidigt som hon säger detta så kommer hon på sig själv att hon antagligen är chanslös, då vi rör oss framåt. Hon säger lite upprört "Vi är på  väg till baren nu ändå va?" Mycket riktigt. Träffade kära David på väg upp i folkmassan faktiskt, vilket var otroligt otippat men alltid lika glädjerikt.




När Matchen var slut och Frölunda vunnit över AIK, så drog vi oss in mot Göteborgs hjärta där vi drack drinkar, vin och öl. Vi avslutade med fyllemat på vårat favvo-ställe (Inte bara vårat, då det är utsett till Göteborgs bästa Kebab) och där träffar vi en snubbe som är i ett mycket tveksamt tillstånd. Han heter Keith. (Olika uttal varjegång han sa vad han hette)

Keith: Tjejer, ni skall med på efterfest.
Vi: Hah, jasså?
Keith: Ja, det skall ni. Hemma hos mig. (Flyttar till vårat bord)
Vi: Bara du?
Keith: Jag och min kompis Cristoffer.
Vi: Mmm yeah right att vi skall.
Keith: Bara så ni vet, så röker vi en del Marijana.
Vi: Eh.. jaha, och?
Keith: Ja...
Vi: Hörre du Keith, Kate, Kuddi, Cool Man, Lady Gaga, Whatever - Vi skall inte med dig på någon efterfest, det kommer inte ske.
Keith: Pfft! (Reser sig upp och säger någonting slöddrande som jag inte minns just nu, och sedan stapplar han ut)
Tror inte han uppskattade en rad långa förslag på smeknamn, och däribland Lady Gaga.

När vi själva lämnar Haket så träffar vi på en Taxichaffis (vanlig chaffis, inte svarttaxi) och han frågar om vi skall ha skjuts. Vi säger att vi tänker ta en svarttaxi istället då det är hälften så billigt. Det slutar med att Taxichaffisen sänker sig till det priset som en svarttaxi tar för att få köra oss hem, utan att vi ens säger någonting. SÅ gärna ville han köra oss. Den ego-boosten behövde inte jag och Pernilla inatt vill jag lova.

Riktigt go kväll!

Vaknade med ännu värre halsont och snuva, har tillråga på allt lyckats framkalla en hosta också. Igår låtsades jag som om jag var frisk hela dagen, och det gick galant. "Aha! Det är därför du aldrig blir riktigt frisk ju!" Sa Pernilla nu på morgonen. Might be.

Plingade nyss på dörren "God morgon, God morgon! Det är jag som skall fixa frysen" Så himla stereotyp Göteborgs snubbe. Vilken typisk fras. Allt på ingrodd Göteborska och ett leende från öra till öra. Man kan liksom inte låta bli att bli kär i varenda supertrevlig Göteborgare, för att dem just är - supertrevliga!

Fryskillen bad mig nyss komma ut i köket för att kolla på frysen, och han förklarade lite om värmeslingor osv. Eh.. okej. Jag förstår nog säkerligen frys-termer. Sedan bad han mig att visa honom proppskåpet. Japp visst. Där är jag ju så ofta att jag kan peka ut det. Eller inte. Efter en kort tids letande så hittade han det själv. Jomenvisst skall det behövas en fritt främmande man för att hitta proppskåpet i huset.

Min vän sa här om dagen till mig att det märks på mig när jag hamnar i mina perioder. När jag inte vill göra någonting och när jag helst av allt är själv istället för att vara med andra personer. Hon sa att jag blir sådanhär efter vissa beslut jag tar. Som att ta upp kontakten med någon igen, för att jag då börjar tänka, hamna i samma banor som innan och tillslut så tar tänkandet upp hela min vardag och jag stänger ute allt annat. Jag slutar leva för dagen, vilket är mitt signum. Jag planerar aldrig någonting, och jag funderar aldrig över någon morgondag och sådanhär har jag alltid varit. Alltid levt i nuet. Och det har satt mig i otroligt många dumma situationer, jag har tagit mycket felaktiga beslut pga att jag tänker så, men det är så jag är, och det är så jag lever mitt liv på bästa sätt. Hon har helt rätt.

Jag tar ett beslut om någonting och sedan blir jag tankspridd och låg. Jag behöver absolut inte bli deppig, men det finns liksom inte plats till så mycket mer än tankarna och då väljer jag bort allt annat. Min väninna ifrågasatte mitt beslut och sa att det kanske inte är värt det, jag kanske inte kommer någonstans med detta. Hon har rätt även där. Även om jag hoppas att hon har fel. Men det är svårt att ta ett beslut som hjärtat inte är okej med. Jävligt svårt.

Sedan visade hon en bild på en text hon hittat som fick henne att tänka på mig:

“You can spend minutes, hours, days, weeks, or even months over-analyzing a situation; trying to put the pieces together, justifying what could've, would've happened... or you can just leave the pieces on the floor and move the fuck on"

Hon hade, rätt igen.

Herrejisses vad jag har svettats de senaste 24h. Igår låg vi allihopa och kollade på en kriminalare som heter Bron. Riktigt bra, och den sänds ju då givetvis på Sveriges stolthet - SVT. Vi gick och köpte Pizza och sedan låg vi i vanlig ordning och svor över män och andra irriterande saker. Inatt så har jag feberyrat och drömt sådana märkliga saker, plus att jag varit sjöblöt hela natten. Vid ett tillfälle inatt så vaknade Josse och sa: "Sara, vet du vad. Du måste sjukskriva dig imorgon också, för du är verkligen inte frisk." Jag gnydde och höll med.

Jag kände mig verkligen som en blivande mamma som skulle föda vilken sekund som helst igår. Låg svettig i soffan och ojade mig. Mina fantastiska vänner som hyser sådan respekt för mig fotograferade båda eländet. Pernilla frågade upprepade gånger igår om jag ville ha en blöt trasa på huvudet. Kändes lite som om man levde på 1500 talet när folk dog av feber. Väntade bara på att de skulle dra på mig en fager nattsärk som jag stilla kunde dö i med bibeln tryggt vilandes i famnen. Men nix, Jag dog inte. Vilket var förväl det måste jag säga.

Nu hart jag återvändt till Villan i Mölnlycke. Här kan jag ligga och skaka och svettas i en dubbelsäng alldeles ensam utan att hålla några vakna med mina täppta snarkningar. Har inhandlat Aftonbladet och Lösgodis så jag skall nu slå mig ned i soffan och läsa om Steve Jobs, som inatt dog. Har väntat i hela två dagar med att nämna för mamma att jag är sjuk då Pernilla sa "Du är ju vuxen Sara, du behöver inte säga det till din mamma" Men igår så kom det fram att Pernilla bara skojat med mig och att jag självklart skulle få lite medkänsla av min mamma. Så jag ringde henne direkt imorse och gnällde. Man känner sig alltid lika älskad och liten när man är sjuk. Nu skall jag invänta familjen så dem kan ta hand om mig och steka pannkakor åt mig.

Yep - Så får det bli.

Det finns alldeles förlite forskning om män. Det kan jag garantera. Varför är det inte någon som lägger ned lite tid och pengar på att forska på varför dem är så.. minst sagt speciella.

OM man har en tjej. Så skickar man inte sms till en annan tjej om drömmar, fantasier, känslor och dyl. Verkligen inte om känslor, för dessa skall endast tillhöra en tjej i världen. Visst, drömmar och fantasier får man väl ha bäst man vill och det kan inte hjälpas, men att skriva saker man borde säga till sin tjej (vilket männen säkerligen gör också) det är liksom inte okej i mina ögon. Finns inget mer avtändande än sms från en man som redan har valt att leva med sin partner. Inte alls. För någonstans så infinner sig känslan av att han kommer göra så mot mig också, och det vill man väl verkligen inte riskera. Varför händer detta? Är dem inte lyckliga i sina relationer, eller handlar det bara om att man behöver bekräftelse från en annan kvinna? Shape up förfan. Eller så får man börja konkurera med rosa bandet och få ihop pengar till forskning om mäns hjärnor. Tror att det hade kunnat gå riktigt bra, då de flesta kvinnor nog skulle vilja veta vad det är för fel som spökar där inne. Och - om det går att bota.

 

 

 

SOS Västkust. Säger som Silva, jag slänger mig inte med sådanahära ord men - LOL!


Det är ju charmigt, då 99% från programet handlar om Kungshamn/Smögen där man är born and raised. Ett tappert försök till Raised iallafall mor och far. Får tacka för det!

Men seriöst. De lägger på skräckfilms ljudeffekter såfort någon skrapat upp knät. Vid ett tillfälle så fick jag GÅSHUD för att jag skämdes så mycket. Det är väl inte ens i närheten av vad jag kommer få den Måndagkvällen då jag ser mig själv vadklart (peppar peppar). Jag o min kära vän blev givetvis filmade en dag i somras, helt utan drama och Kaos, bara alkoholpåverkade och gående på en båt. Så inga förhoppningar skolas byggas upp här inte. Men skämmas lär man göra, då båten lutar och jag är som sagt berusad och minns att jag gapar lite. (Surprised, anyone?)

DOCK så måste jag säga att jag kommer kolla på SOS Västkust tills den dagen de visar när min vän som hastigt och lustigt gick från att vara superfit till att gå upp ett par kilon förmycket. Vi talar ca 25 KG, tagit av sig ALLA kläderna, och skall hoppa ned i havet från ett tak, råkar ta ett steg förmycket bakåt när hon skall ta sats, och trillar ned mellan sjöboden och en klippa. Kilas fast där, bryter armen och drar axeln urled, blöder och kommer inte därifrån. Varför hjälpte inte hennes vänner henne, funderar ni över nu ja. Fullkomligt logiskt.

Anledningen är att det är ett galler så man inte kan komma in där, och denna stackars tjej som ligger naken, blodig, sönderslagen och FASTKILAD bakom sjöboden kan inte få någon hjälp av dem, då dem inte besitter superkraften att gå igenom stängsel. Det som sker är att de ringer 112, och SOS Västkust får då alltså komma dit och SÅGA ut henne. Spritt språngande naken, med en inte längre så fit kropp. Detta är ju helt hysteriskt förnedrande tänker ni och tar er för pannan. JOJO. Men då har vi inte kommit till delen att SOS Västkust har under sommaren ett filmteam med sig, bestående av Kanal 5. Som FILMAR allt detta, inklusive den natten när de sågar ut henne näck.

Jag VET att jag inte borde skratta, men detta är årets höjdpunkt. Jag svarade inte ens i telefon idag när programmet började för att jag inte ville missa en sekund om detta skulle vara dagen då misären sändes. Det var det dessvärre INTE. Och jag kan inte ens föreställa mig min väns (Jo, hon är min vän även om jag skriver om detta hemska) ÅNGEST som hon bär på, att aldrig veta vilken Måndagskväll som kommer förstöra hennes liv.

Ni som inte bor i Sverige bör kunna se programmet på nätet, och ni som bor i Sverige och som av helt naturliga skäl inte vill missa att se när detta livsöde krossas hos en ung tjej, bör kolla på Kanal 5, varje Måndag KL: 20:00.

NU, skall jag och min otroligt kassa Karma efter detta inlägget gå o lägga oss. Hoppas jag sover riktigt jävla dåligt så jag kan straffas för detta hemska baktal.

G' Night.