We are young
Tankar på ett plan 3. Fortfarande måndag natt.
Whiskey kan förövrigt vara det bästa jag har testat på under en flygplanstur. Har fan aldrig känt mig såhär till ro som jag är just för tillfället. Det är så otroligt vackert när jag tittar ut (Yes, alkoholen har besegrat nerverna o nu har jag öppet fönster) där jag ser himlen i blått, grönt, rött och gult över molen. Winnerbäck i lurarna och alla tankar på livet. Kanske borde se det som en fin sak att få flyga såhär ofta ändå? Jag menar, det finns inte en endaste människa som känner mig nu här uppe. 10 000 meter över alla som vill få tag i mig. Och jag har lång tid innan jag ens kan säga saker till folk jag vill säga saker till. Vilket är hur bra som helst, för när jag går av planet så resonerar jag säkerligen inte på samma sätt som jag gör nu. Det är vad folk i vanliga fall brukar kalla att tänka igenom saker innan de säger dessa. Jag känner inte igen mig alls på den punkten dock. Men nu är jag här, och kan säga nada till någon. Känns inte ekonomiskt försvarsbart om jag måste upp i luften varjegång jag måste rensa hjärnan dock.
Tankar på ett plan 2.
Jag är ju så Fruktansvärt, förfärligt flygrädd. Inte helatiden, men vid start o landning o när det skakar. Alltså turbulens kan vara min värsta fiende här i livet. Så när vi lyft från Madeira o jag försökt att analysera hur jag efter 4 år av flygandes flera gånger om året själv fortfarande kan vara såhär maniskt rädd? Jag har de senaste månaderna flygt 5 ggn bara. Ca en gång i månaden, och ännu fler genom de seaste åren. Hur kan det vara möjligt ? Varjegång så sägr jag till mig själv (Japp, jag säger det verkligen. Rabblar det maniskt lite tystare så ingen tror att jag slänger någon förbannelse över besättningen) Snälla, snälla, snälla. Jag skall aldrig, aldrig, aldrig mer flyga. Jag pushar ju verkligen ödet. Jag tigger ju om att dö när jag flyger såhär ofta.
När vi lyfte idag så kändes det ganska lugnt, tills 5 min in i flygningen o det börjar skaka så mycket att jag påriktigt börjar skaka. Mina händer håller krampaktigt i armstöden o rabblar maniskt min överlevnadsfras som har hjälpt hittills (peppar peppar ta i... tja.. finns inte mycket trä här ombord, så får bli plast) Efter att det värsta gått över så kommer drickesvagnen ut. Visst blir man helt sjukt lättad när bälteslampan släcks? Jag andas verkligen ut o blir helt plötsligt medveten om den stelkramp som jag jagat upp mina muskler till. Man bjuds på Champagne, vin, sprit, cola och ja.. det mesta. Sara väljer en Whiskey. Det fanns inte ens något alternativ på annat som skulle nerd i strupen. Whiskey eller hjärnblödning.
Jag är nog det minsta Whiskey fanet på detta planet. Kan bero på att alla på fullaste allvar är 40 år äldre än mig, och har liksom vant sina strupar vid vidrig Whiskey.
Älskar förövrigt att de snackar Luxemburgish, Franska o Tyska i högtalarna. Nu har hon sagt någonting 3 ggn som låter som samma sak hon sa de 2 första gångerna. Jag hoppas inte hon säger något som rör tjejen som sitter med sin laptop o hörlurar med Springsteen i och som otroligt ovant dricker sin Whiskey med sin käcka drinkpinne i.
Har en kontrollerande vana där jag emellanåt drar upp mitt fönster o kollar hur långt ifrån marken vi är. Majoriteten av gångerna kan jag inte se det, men mitt vana flygöga kan avgöra avstånden ändå har det fått för sig och ju närmare marken vi är, desto lugnare blir jag. Sedan är det ju rätt skönt om man fortfarande sitter upp i planet i vertikal position o inte i lodrätt.
Rätt avslappnande att Fiktiv-blogga såhär. Alltså fejkblogga. För om det händer någonting så kommer ni aldrig få veta att det var såhär jag kände här uppe. Så I better come down and reach some internet. När tiden är inne skall tilläggas, helst inte nu eller snart.
Ohno.. nu börja det skaka igen. Tur att jag precis fick håvat in ett glas med rött. Är så SATANS lack på min granne framför mig som gör några ryckiga stretchövningar emellanåt o mina glas är påväg mot min jeansskjorta every fucking time. Mottog precis en enkät som man skall fylla i (Återigen är all information på Lux o Franska. I enkäten så uteslöt de Tyskan. Kan vara för att tyskar inte är några speciellt flitiga enkätifyllare kanske?)
Men det är Svenskar. Så innan jag fattar pennan o fyller i den fina enkäten där jag endast uppfattar Raden Nom och Tranche d´ age så kommer jag skada kvinnan framför mig med pennan. Högst troligast så kommer jag placera den i den fruktansvärda stora solrosen av plast som hon snott runt sitt hår. Det är ju faktiskt en enorm tjänst.
Tankar på ett plan 1. måndag natt.
Sitter på flyget nu när jag skriver detta. Ja, som ni förstår så är jag inte på flyget när ni läser detta, för då är jag på marken (peppar peppar) och har landat i Luxemburg igen.
Alright. Söndags kväll den 29:e april och jag fick ett infall. Skall jag åka till Madeira? Måste åka till Madeira! Klockan var runt 19 när jag bokade biljetten för att sedan vara vaken hela natten o packa, tvätta o städa o sedan kl 3 bli upphämtad av en taxi o tagen till flygplatsen. Klockan 6 lyfte vi och klockan 9.20 klev jag in på kontoret i Funchal. Helt jävla sjukt när man tänker närmare på det. Jag kan flyga från ett land till ett annat o bara gå in på ett annat kontor och göra mitt jobb. Bara sådär liksom? Jag är ju helt otroligt lyckligt lottad som har den friheten att få resa mellan olika länder o jobba. Jag avundas mig själv den lyxen.. om man nu kan göra det?
Hur som haver, här kommer en veckas njutning på Madeira dag för dag. Måndag och en reunion på FX. Sedan hem o sova länge. Vaknade av att det knackade på dörren och där står min fina bror. Blev tårögd o jag visste att detta skulle bli en av de finaste dagarna på länge. Vilket det blev. Vi gick runt i stan o skrattade, sedan satt vi på balkongen, drack vin, käkade gjordgubbar o chokladkakor o solade o skrattade. Mycket skvaller o en del kärlekshistorier hann vi med också. Jag är så otroligt glad över att ha honom runt mig. Min fina fantastiska bror.
På kvällen tog jag o Joakim en promenad i Funchal o det var väldigt mysigt. Så himla skönt att få se honom. Eftersom jag pratar med honom ständigt i telefon och vi endast kände varandra i 240h så gjorde det mig mycket gott att äntligen kunna gå bredvid honom. Fin man.
Onsdagen kom o jag o Joakim åkte med Sam till flygplatsen. Drack hundra öl (nej, det gjorde vi inte) Var ett jävligt sorgligt hejdå o vi stod i säkerligen runt 10 minuter o bara stirrade på utgången som om Sam skulle komma ut igen. Det gjorde han inte. Så vi drack fler öl o spenderade en del timmar ute på flygplatsen.
Torsdag o jag minns uppriktigt inte vad jag gjorde då.. jag tror vi var på FX o käkade kanske?
Fredag o jag, Amanda o Ajla hade Afterwork. Sinnessjukt roligt. Jag har verligen saknat den energin o alla märkliga saker de har för sig. No limits liksom. Efter det så kom jag hem o gjorde i ordning mig o sedan drog jag hem till dem igen där också Sebban bror. Hängde där i några timmar o drack en del alkohol. Kommer hem o däckar i sängen vilket utgör veckans händelse. Jag vaknar av att Oskar skriker på mig och jag lackar typ för att jag vet att klockan är mycket o jag fattar inte varför han vill att jag skall gå upp ur sängen. Jo, då har en av mina väldigt påverkade kollegor gått in i sovrummet o börjar urinera i sängen o där jag ligger.
Som TUR så hade Oskar anat oråd o följt efter denne mannen in, som inte fattade ett smack av vad han höll på med. Tidernas man Oskar börjar då svabba golvet o släger in sängkläderna i tvättmaskinen o fixar allt. Sjukt attraktivt med män som kan agera o inte bara snacka måste jag säga. Jag var helt mållös när detta hade inträffat o stod ute i shorts o linne på balkongen i totalt spöregn o kedjerökte. Fortfarande väldigt påverkad av alkoholen.
Lördag o solning på balkongen. Sedan jag o Malin på La Pasta med två hundra öl vid 13 tiden (typ inte ens en lögn, det var sjukt med öl) Så mycket öl att jag tom. bränt ena armen, men den är vit i armväcket eftersom jag haft armen böjd helatiden när jag dricker de två hudra ölen. Efter det hem o mer öl på balkongen. Sjukt jävla fint. Malin är en sådan fantastisk människa o jag vill aldrig någonsin vara utan henne i längre perioder igen. Sedan åkte jag, Malin, Nuno (Malins fästman skall tilläggas, då de nu förlovat sig) och Joakim till Serra De Agua där vi käkade jordnötter o drack sjukt starka ponchas. Till saken hör också den att jag o Malin redan var kolosalt berusade när vi satt i bilen. Berusade var vi tillslut alla fyra efter ponchas o canecas. Käkade Espetada på en restaurang uppe i bergen o spöade Jocke på Fusball (Mycket viktigt att ha med i berättelsen då jag nått någon sorts milstolpe i och med den vinsten)
Söndag o promenad med mina fina Joakim o Seb. Middag o sedan kollade jag o seb på skräckfilm hos honom o jag sov där. Sov över i min brors rum, på hans soffa i mitt portugal, på min ö Madeira som nu är min tvillingbrors också. Fysatan vad fint livet är.
Imorse ville jag kräkas. På förmiddagen kräktes jag nästan. Ville fan inte åka. Inte alls. Och då älskar jag Luxemburg o mina vänner där, men Madeira... ja, det är något visst.
Heavy day yesterday
Igår var en ganska tung dag. Spenderade nästan hela dagen i sängen inte görandes någonting nämnvärt. Mest takstirrning som fick avbrytas ibland med kedjerökning på balkongen. Försökte också överdosera med Colalight, men min kropp är ganska resistent mot det nu, så det gick inte vägen. Lämnade lägenheten en gång för att köpa mörkchoklad och vingummi och mer colalight. Hade 2 deeptalk med mamma över telefoni omgångar. Ena på dagen, och andra vid 24 tiden på natten. Var behövligt båda delar. Hon har verkligen svaret på allt.
Snackade om vad det är för en viss typ av människor som skaffar barn tidigt, och vilka det är som väntar.
Mamma hade ju tvillingar när hon var 22. Vilket hon klarade galant med min far. Men jag tror aldrig jag hade fixat det.
Är en viss typ som skaffar barn tidigt. De som går från att bott hemma i hela sitt liv, skaffar en pojkvän när man är runt 16-17, sedan stannar man med denne mannen, i samma ort där man kommer ifrån, bor i en lägenhet, sedan skaffar man barn, kollar på hus.
Jag tycker dock det är fantastiskt att man kan få göra som man vill. Men jag får lite panik när jag täker på det. Jag o Mia snackade om samma sak på morgonen igår. Man ägnar hela sitt liv åt sin familj (för man måste rätta sig efter dem när man bor hemma, man är inte ensam) sedan så träffar man en kille och rättar hela sitt liv efter honom (vilket inte är fel, men om man vart singel mellan 16-25 så hade man kanske lärt känna sig själv först, bara prioritera sig själv, bara leva för den du är) och sedan skaffar man barn och rättar sig efter detta.
Blir uppriktigt upprörd. Och då handlar det inte om att folk inte vet vad de gör. Det är de medvtena om, och jag har ingen rätt att säga hur de skall leva sitt liv eller inte - M E N jag anser att alla människor skulle behöva leva lite själva. FÖR sig själva om inte annat. Jag tror man har mycket mer att ge senare i ett förhållande då. Helt klart.
Shit vad bitter jag blir över denna diskussionen, inte klokt. Men jag vill bara rädda fler folk och säga Vänta lite med att leva i ett förhållande, du har såpass kort tid innan du skaffar barn ändå. DE ÅREN ÄR TILL FÖR ENDAST DIG! Sedan kommer 20 år av fantastiska dagar med dina barn också, men då handlar det om fler personer.
Vill typ starta en hetsgrupp mot uttråkade personer som jobbar på fabrik, haft samma pojkvän forever och planerar barn. Känner mig inte helt olik Jehovas vittnen nu. Istället för dörrknackningen så vill jag rädda alla över den virtuella världen.
Men nej, det viktigaste är att man gör vad man vill och det man känner för. MEN då skall det ju vara utav exakt den anledningen också.
Hello my friend
Medicin
Det som inte rödvin o choklad hjälper mot hoppas jag att jag aldrig någonsin drabbas av.
7 på Jobbighetsskalan
Mycket riktigt så kom killarna hem igår kväll. Jag låg och halvsov framför en film när jag hörde gap på utsidan 3 våningar ner över gatan. Yes. Nu är det bäst att stålsätta sig.
Tog en evighet för dem att komma upp i lägenheten och sen ungefär lika lång tid att sätta in nyckeln i dörren. Jag stod och lutade mig mot väggen på andra sidan och inväntade katastrofen.
Så farligt var det dock inte. Lite tjöt mellan mig o Dan över en cigg på balkongen och rätt lugnt faktiskt. Tills att Daniel kom på att det skulle vara roligare om jag var med dem istället. Snubben kör en toutch down och håvar mig över soffkanten med sig över. Sedan ligger han på mig så länge tills Dan får rycka till. Efter en stund av Nej nej nej nej nej. Så springer Daniel in o tar min dator, och vägrar lämna tillbaka den. Kände mig som ett barn när jag står och hoppar o försöker ta tillbaka den medans han bara sträcker upp armen mot taket så jag inte kan nå datorn. Och Dan skrattar. Daniel skrattar, jag skrattar inte.
Efter en lång stund av övertalning så går jag in på mitt rum och skriker "Jag kommer låsa min dörr nu" som jag fick göra sist de våldgästade min säng mitt i natten och placerade en vägskylt i mitt rum, eller gången innan dess när jag röt ihop för att det var så psykiskt påfrestande att de låg på mig, båda två, sålänge att jag somnade och hann vakna, och de fortfarande låg däck över mig.
Denna gången så har jag inte en lekaste aning om vad som hände, eftersom Daniel 15 minuter senare gick rakt in genom dörren. Utan att ens försöka dyrka upp den som de andra nätterna. Okej, jag vred om nyckeln men den låstes inte. "Men du.. dörren var ju inte låst?" Eh.. nej. Den låstes tydligen inte. Kan du snälla gå ut nu. "Nae, men alltså.. detta är ju en invite då? Om du säger att du låser dörren och så gör du inte det...?" Ööh.. N E J?
Daniel uppmätte en 7;a på Jobbighetsskalan inatt. Men jag kan inte vara arg på honom så länge. För efter att han lämnat rummer 20:e gången igår, så kom han in en gång till för att fråga om jag ville ha mat. Och en gång för att ta min hand, och pussa den och säga Godnatt. Ja men ja? Vilken fin kille han är Daniel. Magiskt jobbig när han dricker, men han har ju ett sådant finfint hjärta.
Wikifredag
Efter sista arbetsdagen denna veckan (sista schamalagda, funderar nämligen på att åka till jobbet imorgon och slå ihjäl lördagens sista strimmor av fun på kontoret) så har jag landat i min kungliga säng och Wikipediat mig till ro. Idag lästes det om Guantanamobasen, Mehdi Ghezali och om hur omvärlden drabbades av Jyllands-Postens publiceringar av Muhammed karikatyrerna 2005. Det vill säga rätt så jävla hårt och turbulent.
Nu är sminket borta, mysshortsen på och jag är så in i bomben game för Pulp Fiction.
Anar en harmonisk stund fram tills att killarna kommer hem fulla till bredden av Rom o Cola.
Den lokala puben levererar alltid när det kommer till 2 stycken män fyllda 28 & 30 och nyinflyttade till Luxemburg. 22 åringen däremot spenderar sin fredagskväll framför Wikipedia. Sjukt nöjd nu, men definitivt nöjdare imorgon när männen kryper över parkeringen till Pizzahut.
Monumental queens.
Har skypat med Malin nu i några dagar. Där vi ligger i varsinn säng på kvällarna efter jobbet och käkar nudlar.
Eller.. dricker vin. Mickan kommer in ibland på skypen och vi har vår Por Favor skype som den heter. Aldrig innan har jag fällt så mycket tårar i en gruppskype. Jag skrattar, Mickan skrattar och Malin skrattar.
Nu är vi alla 3 i olika länder. Mickan hemma i Sverige o rehabiliterar sitt knä, jag i Luxemburg på nytt kontor o företag och Malin i Portugal o håller ställingarna tills vi kommer tillbaka.
Varför vi är så deppiga just nu är för att våra liv suger utan att vi är tillsammans. Vi är 3 personer som behöver varandras närvaro för ett liv levt till max. Jag älskar dem så mycket att jag får ont i hjärtat. Och jag skrattar när jag tänker på dem. Alla dagar (varje dag) på balkongen i Monumental Palace. De finaste jävla tjejerna i historien.
Gud, jag vill tillbaka. Tillbaka till oss 3. Snart snart snart sker det.
Love found. 
Roomies, BJ's och svordomar.
Jag kan inte ens skylla på att jag inte har tid att blogga längre. För jag har tid. Så jävla mycket tid.
Har nog aldrig haft såhär mycket tid i vuxen ålder. Kan ju bero på att jag bott på Madeira hela mitt vuxna liv och därför i vanlig ordning prioriterat allt annat som livet har att erbjuda.
Det har regnat som faaan (jag har kommit på mig själv med att svära mer o mer. Sjukt illa låter det. Vill sluta, men å andra sidan så känns det så mjäkigt att säga Förbaskat iställer för Förbannat. Gärna i kombination med Förbannat jävla. Använder också det manliga könsorganet hej vilt. Inte Penis då, utan Kuken. När jag inte kan riktigt med att skriva Kuken, så skriver jag QK:en. Eller något så moget som "Detta suger QK".)
Jo, jag sa precis att det regnar så förbaskat (...) och det har det gjort i alla våra Luxemburgiska dagar förutom 1.5 dag. Typ. Jag o Dan slängde ihop en snabb kalkylation på balkongen där vi stod o rökte och talade om vädret. Vädret ja. Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den punkten i livet där jag faktiskt finner det intressant att tala om vädret. När folk skämtar och säger "Ni kan ju tala om vädret" höhö! Så rynkar jag alltid på pannan. Vaddå vädret? Ja, klart som fan de kan tala om vädret? Jag vill gärna tala om vädret, vill inte alla det?
Och bor gör jag fortfarande med Dan & Daniel. Jag måste säga att jag är väldigt glad för killarna. Jag hade ställt in mig på Mental Shutdown, men det har inte inträffat. Jag är så glad när jag ser dem på mornarna virra runt med nyvakna ögon och inte ha en aning om vad klockan är när jag går ut genom dörren. Jag tror detta är nyttigt för mig. Jag skrattar väldigt mycket, och jag får ta mycket också. Mycket snack om kvinnor och något så in i.. (gatan?) mycket snack om sex. Jag har nog aldrig sagt ordet Blowjob såhär många gånger under min livstid innan detta. Men 20 dagar in i DeLux life och jag har konverterat min ena hjärnhalva till männen i lägenheten. Fotboll och sex snack. Men å andra sidan så målade Daniel faktiskt naglarna med mig här om dagen, vi konsumerar väldigt väldigt mycker rött lådvin och igår satt jag o Dan och drack Rosé och myste. Vi leker lite lekar och det är så himla trevligt.
Gött snack helt enkelt, gött snack. Nu skall jag ta en cigg med mina fina roomies.
GM April!
GODMORGON!
Ligger i min underbara, fantastiska, prinsesssäng och dricker te, käkar knäckerödsmacka och läser nyheterna.
What? Hörde jag ett Shit vilken harmonisk morgon Sara! Well, I hope so. Måste säga att Luxemburg är det enda stället hittills, som gjort att jag känner mig.. lugn? Lugn i själen liksom. Här kan jag gå ut om jag vill på en av alla miljoner uteställen, jag kan fika, gå promenader, kolla på sevärdigheter, eller vara hemma. Det finns alltså någonting som jag kan välja av både Madeira o Sverige. Det är friendly som Madeira, men stadsaritekturen påminner om många Svenska städer, så som Göteborg tex. Lite Malmö, Lund är det nog också.
Och jag känner mig fullkomlig lugn. Jag är lugn på Madeira också dock, men på ett annat sätt. Där har jag ju 40 vänner runt mig som jag alltid vill göra någonting med. Här har jag 4st, och det händer inte så mycket på vardagarna liksom, och jag saknar det inte heller just nu. Men jag ger det en vecka så kommer jag krypa på väggarna anar jag. Men det är långt ifrån vad jag känner för Sverige... uuh.
När jag var o handlade igår så tänkte jag på hur STORT det är i matbutiken. Det är liksom storlek av en Sverigebutik, som erbjuder allt som Portugal har, OCH alla andra världens städer. Det är ett väldigt imponerande utbud må jag säga.
Jag blir lite ledsen när jag tänker på att jag inte är lugn i Sverige. Jag har ju alla mina vänner där (Inte ett jättestort antal kvar som jag känner sådär jättemycket för längre dock) men jag har ju min familj där! Jag vill ju kunna vara lugn o sansad och att de skall kunna räkna med att jag stannar runt dem. Att jag kommer komma på mina vänners födelsedagar.. och mina släktingars middagar. Usch, It breaks my heart.
Men however, nu är det som det är. Igår beställde Mia & Josse resor till El Lux De Lux! FYFAN vad gött. Känns som om jag inte träffat de på evigheter, men det är tvärtom en kort period nu i livet som vi faktiskt varit utan varandra. Sågs i December gjorde vi ju.
Mina fina vänner.
Well, nu är det dags för lite Winnerbäck och kliva upp till denna fantastiska svinkalla dag i Luxemburg. Det bästa är att jag aldrig tröttnar. Verkligen aldrig, någonsin, tröttnar på mitt jobb eller att gå o jobba.
Jag vet, jag är oerhört lyckligt lottad. Slutar aldrig att tänka på det.
Internetlös sysslolös
Äntligen fungerar vårt internet. Har fungerat stundtals sedan i lördags o igår så bestämde det sig för att shut down. Varav jag o Daniel inte hade något annat val än att sitta vid vardagsrumsbordet, måla naglarna, hälla i oss rödvin och fråga ut varandra om relationer osv. När vi valt en film med Dan så gick den inte heller att kolla på, så vi fortsatte med vinet o fortsatte att leka lekar istället. En söndag måste ju innehålla någon del av fun iallafall.
Och Ja, Daniel målade också naglarna. Kom till ett finger innan han insåg att jag inte skämtade när jag sa att jag tyvärr inte hade någon nagellacksborttagning kvar.
If there is no other way
Virtuell bitchslap
Well people. Jag har kanske inte varit i mitt esse det senaste och varför bör inte vara så svårt att räkna ut.
Det har givetvis med samma bidragande faktor att göra som alla kvinnor blir berörda av. (Nu vet jag att alla ni manliga läsare sträcker lite på er för att ni precis räknade ut att det har med PMS att göra - vilket är fel så ni kan sjunka tillbaka i datastolen igen) Det har ju givetvis med män att göra.
Om man nu någon gång i livet lyckas hitta någon som man tycker mer om än vän - vilket för mig är en total omöjlighet då alla män jag träffar blir mina bästa vänner, och jag vill ha det så. Hellre en god vän än någonting annat som säkerligen kommer strula till sig i slutet anyway. Så, när man skall välja kille, så skall det alltså inte vara någon som man tycker sådär jättemycket om. Ta ett exempel. Jag har ju min älskade Samy. Han är min no 1 (förutom min bror) och han skulle jag aldrig, någonsin i hela mitt liv satsa på. Jag skulle aldrig göra ett endaste move, då han är för bra för att riskera. Och man tar ju risker när man går in i förhållanden. Och jag vill inte riskera att förlora Samy, så jag skulle aldrig någonsin göra det. Aldrig.
Efter 1 vecka av total förvirrning, tårar och hjärnsläpp så insåg jag att det behövs en förändring. Och man kan ju inte förändra andra, bara sig själv. Så, jag bestämde mig att jag inte kan leva i den relationen eller rättaresagt situationen som jag befinner mig i nu. Men - det blev inte bättre. Allt var fortfarande lika förvirrat o osäkert.
Jag började dricka vin och fundera. Tillslut så talade jag med Wise men x2 Sam & Sebbban. De fick mig att se det jag kände i ord. En videoskype på 40 minuter med min bff killkompis och min tvillingbror och sedan såg jag klart. Vad fan håller jag på med? Känner jag såhär för att vi inte är på samma plats? Hade det känts såhär om jag var där? OCH Vad fan håller jag på med. Vi ses i sommar, inte innan dess. Total waste of time att ens fundera på detta när jag kan leva livet i Luxemburg. En virtuell bitchslap av killarna och jag var på banan igen. Man behöver verkligen detdär när man tappar fokus. Att någon skriker "Vadfan håller du på med? Du känner inte så egentligen, du resonerar inte såhär. Shape up o bli dig själv igen"
Tack gode gud för detdär talket. Jag hade fan kunnat gräva mig under jord om jag inte fått se vad jag höll på med. Ens bästa vänner är verkligen ens spegel. Otroligt tacksam för att jag har fina killkompisar om leder mig igenom de snåriga relationsvägarna och säger hur de ser på saker o ting.
Problem solved.
Societeten i Luxembourg
Åt samma håll
What was I saying?
Sleepless
03:04. Seriöst? Låg kvar i sängen tills klockan slagit efter fyra och försökte somna om. Men jag vet ju det, vaknar jag på natten och börjar fundera på något problem så somnar jag inte om. Det är så det är, så det alltid fungerat. När klockan var 05 så var jag helt klar för en dag på jobbet. Lade mig i sängen och läste min bok, lyssnade på Winnerbäck och drack mycket mycket kaffe. Var utanför dörren innan klockan slagit 7. Var tvungen att ta mig ur lägenheten. Har man gjort ingenting sedan kl 03 så behöver man lite rörelse och luft.
Sitter på kontoret och dricker någon Lågkalorienergidryck (tack godegud för civiliserade länder som gör allt utan kalorier.) Orkar inte ens tänka på vad man drabbas av för andra bieffekter när man dricker allt utan socker, och fett och bara massa färgämnen, tillsatser och kemikalier. Men - jag hade inte haft ett liv värt att leva utan aspartam och sukralos. Mina tappraste vapendragare i vardagen.
Det är liksom inte ens ett skämt.
DEPPSÖNDAG
Har suttit på kontoret helt själv hela dagen. Käkat nudlar och druckit Colalight. Behöver typ reboota. Det gör jag bäst i min ensamhet. Har deeptalkat med mina 3 mentorer i livet. Oskar, Mamma och Christina.
Alla är alltid enade om samma saker när det gäller mig. Vilket är bra.
Men idag suger livet. Drygt deppigt. Snackar med My, och mitt liv suger nu lite, lite mer. Hennes med.
DEPPJÄVLA SÖNDAG!
